Något nytt nästan varje dag – mina erfarenheter som terminolog på TNC

Åsa Holmér

Som nykläckt språkkonsult från språkkonsultlinjen på Stockholms universitet blev jag 1982 erbjuden en ettårig projektanställning av Terminologicentrum TNC. Och på den vägen är det. 34 år! Varför? En del av svaret är att det systematiska tänkandet som kännetecknar terminologiarbete visade sig passa mig, en annan viktig del är att arbetet hela tiden är föränderligt.

Ericssonsvenska

Mitt första projekt hade att göra med el- och teletermer. Företaget Ericsson hade startat ett projekt som handlade om att testa maskinöversättning av bruksanvisningar och liknande texter. Projektet fick namnet Ericssonsvenska och bestod i att ta fram ett kontrollerat språk som skulle användas vid översättning. Bara bestämda formuleringar fick användas. Till det behövdes ett urval termer. Mitt arbete bestod i att tillföra termer med definitioner inom området el och tele i vid mening. Så jag ägnade min första TNC-tid åt att välja ut definitioner ur olika terminologiska källor. Sedan skrev jag in termposterna. På skrivmaskin. På TNC 1982 fanns visserligen en dator, men den var det kö till.

Datorns intåg och påverkan

Även om det inte fanns mer än en dator under tidigt 1980-tal hade TNC redan i slutet av 1960-talet börjat använda dator i ordlistearbetet och för att bygga upp en första termbank. Eller ”första”? Det är inte sant. För TNC:s första termbank fanns redan på plats och finns fortfarande kvar. Den består av ett arkiv med kartotekskort som ordnats både systematiskt efter ämnen och alfabetiskt; de alfabetiska är sorterade både på begynnelsebokstav och på mellanled och slutled för sammansatta ord. Men med datorns hjälp fick vi förstås möjlighet till en mer rationell bearbetning av materialet och en enklare spridning av våra ordlistor.
Rikstermbanken är den senaste termbanken i TNC:s historia. Den finns tillgänglig på webben för alla och envar sedan 2009 och innehåller i dag (maj 2016) drygt 115 000 termposter från över 300 källor. Gå till rikstermbanken.se och sök!

Det är tydligt att TNC väldigt tidigt förstod att datorn kunde underlätta ordlistearbetet. Problemet i början var att andra samarbetspartner inte var lika datoriserade. Det gällde till exempel när TNC gav ut den första cd-romskivan i Sverige. Då hade ju folk varken dator eller skivspelare. TNC var före sin tid.

Efter mitt första år med skrivmaskinstragglande såg jag det revolutionerande med datorn som arbetsredskap i skrivarbetet. För mig var det en självklarhet när min nästa större arbetsuppgift blev aktuell, skrivhandledningen Byggspråk, att den skulle skrivas på datorn. Då hade TNC flyttat och i samband med det inhandlat två datorer till, så det var mycket lättare att få datortid. Visserligen fanns det bara ett rudimentärt ordbehandlingsprogram, som mer var avsett för programmering än textarbete, men den stora fördelen var ändå att texten kunde sparas mellan varven och bearbetas. Och jag behövde aldrig skriva något två gånger – mer än en gången allt arbete jag gjort den senaste veckan försvann, och någon säkerhetskopiering inte hade gjorts. Allt det som vi nu tar för givet var då som en dröm för en skrivande person: ingen tippex, inga omskrivningar på nya papper för att de gamla blivit för kladdiga att läsa, inget klippande i papper och ihoptejpande av stycken i annan ordning – som man ju faktiskt gjorde innan.

Internet – en stor förändring

Och så kom internet. Vilken förändring!

Här vill jag ta upp Svenska datatermgruppen som bildades 1996 som en skarp vattendelare mellan gammal och ny tid. För att få perspektiv måste man känna till att så sent som 1995 tecknade TNC ett internetabonnemang med en kollektiv e-postadress. Innan dess hade all kommunikation med omvärlden skett IRL, per snigelpost eller per telefon. Kommer ni ihåg?

Anledningen till att Svenska datatermgruppen såg dagens ljus var den våg av frågor som TNC och Svenska språknämnden fick och som hade att göra med de engelska dataorden. Det var inte fackpersoner utan främst journalister och översättare som hörde av sig och ville ha hjälp med orden: Vad ska vi skriva i stället för e-mail och web site? Vad motsvaras password av på svenska? Finns något svenskt ord för scanner och chat? Och så vidare. Svenska datatermgruppen bildades med mig som första ordförande för att svara på dessa frågor.

Men det var inte bara termer inom datatekniken som stod i gruppens blickfång; det arbetssätt som vi som var med i gruppen snabbt började använda byggde nästan uteslutande på datatrafik och internet. Datateknikerna i gruppen tyckte det var självklart att vi skulle ha en egen webbplats och att all kommunikation skulle gå via e-post, förutom den som vi hade med varandra på IRL-möten förstås. Och de kunde givetvis själva bygga upp gruppens webbplats, där rekommendationerna blev direkt åtkomliga för allmänheten – åtminstone den allmänhet som höll på med datorer och alltså hade problemen – och sätta ihop e-postlistor så att kommunikationen snart flödade mellan gruppens medlemmar.

Arbetsmodellen, som också innebar att arbetet sköttes av en mindre arbetsgrupp med en större referensgrupp utanför, gick sen på export, bland annat till Finland. Terminologicentralen TSK följde med intresse arbetet i Svenska datatermgruppen och i samband med ett EU-finansierat projekt, Efcot, kunde Finska datatermgruppen bildas med den svenska som modell. Alltsedan Efcot-arbetet har vi samarbetat i allt från att hålla gemensamma föreläsningar om framgångsmodellen för intresserade kolleger i Sydeuropa till att diskutera kniviga datatekniska begrepp. Och numera är det nog den finska datatermgruppen som minst lika mycket inspirerar den svenska.
Den ”nya” arbetsmodellen i Svenska datatermgruppen byggde visserligen på elektronisk kommunikation men i själva verket är metoden för arbetet inte alls ny. De rundfrågor som TNC skickade runt med snigelpost till expertgrupper mellan 1941 och 1983 hade bara fått en modern kostym. Och nu på 2010-talet är e-postlistor lite gammaldags så Svenska datatermgruppen arbetar numera med ett wiki- och molnbaserat verktyg.

Från termer och definitioner till gränslandet mellan innehåll och gränssnitt

Visst har jag varit med om att skapa ett och annat nytt ord. Men det som tagit mest av min tid i anspråk i terminologiprojekten är analysen av och gränsdragningen mellan redan existerande begrepp i ett fackområde som funnits länge.

Varför använder inte bibliotekarier på Kungliga Biblioteket bok som term?
För några år sedan ledde jag en termgrupp vid Kungliga biblioteket då bland annat begreppet bok skulle prövas i förhållande till begreppen ljudbok och e-bok. Det visade sig att bibliotekarierna på KB inte använde bok i kommunikationen sinsemellan: det var för oprecist. I termposten för begreppet bok skrev vi:

”Begreppet bok är mångtydigt. Därför bör man inom KB inte använda ordet bok i sammanhang när man vill vara precis, t.ex. i fackspråklig kommunikation.
Om man avser en avgränsad intellektuell och/eller konstnärlig skapelse utan att man vill knyta detta till något dokument kan man använda termen verk. Om man avser den fysiska enheten kan man använda termen volym. Om man avser en viss roman i tryckt form kan man använda termen tryckt monografiskt textdokument. Hittills har det inte varit nödvändigt att vara så precis. Men i och med att den tekniska utvecklingen nu möjliggjort att monografiska dokument också finns i elektronisk form uppstår ett behov av att även tydliggöra det ’vanliga’ tryckta dokumentet i förhållande till det elektroniska etc.”

Hur används brukare inom socialtjänsten?
Socialstyrelsen ville bestämma sig för en term för den person som får insatser från socialtjänsten, en parallell till hälso- och sjukvårdens patient men inom socialtjänstens domäner. I en arbetsgrupp på Socialstyrelsen med representanter från olika intressenter och delområden arbetade jag fram ett förslag. Vi kom fram till att brukare som hade använts en hel del var den klart bästa kandidaten. För att förklara vårt val och förankra rekommendationen höll vi ett seminarium på Socialstyrelsen där vi bland annat visade ett begreppssystem och gav en och annan ”varning”.

Hur kan högskola användas entydigt inom den högre utbildningen i Sverige?
Universitets- och högskolerådet har sedan 2007 arbetat med en svensk-engelsk ordbok över termer i den högre utbildningen. Jag har varit med sedan begynnelsen i det arbetet, i den arbetsgrupp som arbetar med analysen av begreppen bakom de svenska termerna; en arbetsgrupp med översättare arbetar med de engelska termmotsvarigheterna. Förutom de nya ord som allteftersom kommit i bruk, t.ex. gemensam examen (joint degree), freemover-student (free mover) och elektronisk spikning (electronic publication of the date of the defence of a doctoral thesis), har termarbetsgruppen analyserat och preciserat en mängd etablerade begrepp som har sin specifika användning inom högskoleutbildningen i Sverige, t.ex. student, betyg och kurs. Ett problemord har högskola varit. Det har länge använts dels överordnat för en inrättning som bedriver högskoleutbildning, dels för en specifik sådan inrättning där man inte får examinera studenter inom alla ämnesområden. Arbetsgruppen har efter en del diskuterande kunnat rekommendera lärosäte för det överordnade begreppet – en term som börjat användas som synonym – och högskola för den specifika inrättningen. Det känns bra att vi kunnat ge en rekommendation som löser detta terminologiska problem.

Efter det att datoriseringen och internet fått fäste inom den offentliga förvaltningen och samhällslivet har vi terminologer fått en ny typ av uppdrag. Kort och gott handlar det om att människans språkliga uttryck ska jämkas samman med det språk som datorerna talar sinsemellan: gränssnittet ut mot människan måste ha stabila kopplingar in i datorns innehåll. Här behöver man verkligen hålla reda på vad en viss kod (läs: term) pekar mot för innehåll (läs: begrepp och definition). Och här är den metod vi terminologer använder som klippt och skuren för att skapa stringens och tydlighet i den information som behöver struktureras i arbetet med bland annat informationsmodellering, klassifikationer och ontologier.

Jag har själv arbetat med en hel del uppdrag av den här typen, där datorns innehåll och människans språkliga uttryck ska jämkas samman. Här är några:

• Ett avvikelsehanteringssystem inom Stockholms läns landsting: Här gällde det att jämka formuleringar i användargränssnittet med det som man ville fånga i systemet.
• Nationella kvalitetsregister vid Sveriges Kommuner och Landsting: Hur stämmer benämningarna för variablerna med det innehåll som man vill samla information om?
• Översättning av Snomed CT-systemet för Socialstyrelsen: Arbete i en redaktion för att se till att arbetet med att tillföra svenska ekvivalenter till närmare 300 000 engelska medicinska uttryck och termer följde en terminologisk metod.

Utbildningsverksamhet vid TNC

När jag började på TNC höll vi inte så många kurser, men sedan 90-talet har utbildningsverksamheten vuxit. Först och främst har vi haft utbildningar i terminologilära, allt från kortare moment som introduktion till terminologiprojekt till längre fristående kurser för en blandad publik. I den rollen är TNC störst i Sverige.

TNC har också axlat uppgiften att undervisa studenter på olika program och lärosäten i terminologilära, eftersom ämnet inte har någon fast förankring i den akademiska världen i Sverige. Som vanligt i TNC:s historia har vi haft samarbeten med våra nordiska kamrater, bland annat Vasa universitet. Det har varit roligt och mycket lärorikt! Den nordiska distanskursen Termdist utvecklades bland annat ur den webbaserade distanskurs i terminologilära som vi på TNC höll i ett samarbete med Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet i mitten på 2000-talet.

Utbildningsverksamheten på TNC består i dag också av andra typer av kurser som vi utvecklat under åren och som vi regelbundet ger som öppna kurser. Jag, med min bakgrund som språkkonsult, har bland annat arbetat fram kurser i fackspråklig språkvård och skrivregler, i språkvård med medicinsk inriktning och liknande. Och TNC:are med översättarbakgrund har utvecklat kurser med inriktning på översättningsorienterat terminologiarbete. Under de senaste decennierna har TNC hållit ett tiotal kurser i terminologilära för översättare och terminologer vid EU:s olika institutioner, särskilt vid Europeiska kommissionen.

Breda arbetsuppgifter är en vinst

Varför har jag stannat på TNC under alla dessa år? För mig är det viktigt med djupet och bredden i de arbetsuppgifter jag har. Jag vill kunna ägna ena dagen åt att grotta ner mig i begreppen inom ett nytt område, och nästa dag vara ute och hålla föreläsningar om fackspråklig språkvård inför 120 medicinska sekreterare. Jag vill på förmiddagen kunna få berätta för en praktikant om vad facktermer är och på eftermiddagen delta i diskussioner i Språkvårdsgruppen (ett samarbetsorgan för organisationer med språkvårdande uppgifter). Jag vill lära mig något nytt nästan varje dag, jag vill träffa nya människor, och jag vill se nya arbetsplatser och lära mig nya facktermer. Det får jag på TNC.