Nordterm 40 år

Anna-Lena Bucher

Bakgrund

Det började med ett brev i december 1974 från Gert Engel vid Handelshøjskolen i København till Tekniska nomenklaturcentralen i Sverige. Engel meddelade att det ”sproglige Fagråd” vid Handelshøjskolen beslutat upprätta en terminologiavdelning. Engel avslutade sitt brev med raderna: ”Det ville glæde os, hvis der snart kunne etableres personlige kontakter imellem vore institutioner.”

TNCs dåvarande föreståndare Einar Selander kände väl till det terminologiarbete som hade utförts vid Terminologicentralen i Danmark mellan åren 1940 och 1960. Centralen lades ned i brist på resurser, vilket bland andra Selander beklagat. Han gladde sig därför åt dessa nya, danska initiativ på terminologins område och besvarade Gert Engels brev i positiv anda. Han avslutade: ”Vi hoppas att det nu skall finnas förutsättningar för ett samarbete i terminologifrågor mellan våra länder både principiellt och praktiskt och självfallet gärna med utökade personliga kontakter.”

Knappt ett år senare fick TNC på nytt ett brev från Gert Engel där det bland annat stod: ”Arbejdsgruppen finder det onskeligt, at repraesentanter for de institutioner, der i Skandinavien arbejder med terminologi, blev samlet til et faelles seminar, gerne i marts 1976. Man er i givet fald villig til at påtage sig arrangementet, men ville også meget gerne acceptere Stockholm som modested, isaer da det er vores indtryk, at udviklingen er laengst fremme i Sverige.”

I TNCs styrelse var man positiv till förslaget och villig till att låta TNC stå för arrangemanget. Det bestämdes att ett seminarium skulle förläggas i anslutning till TNCs årsmöte den 22 april 1976. Företrädare för Tekniikan Sanastokeskus (TSK) i Finland, Rådet for teknisk terminologi (RTT) i Norge och Terminologigruppen i Danmark, skulle inför TNCs medlemmar i korthet presentera sina verksamheter. Nästföljande dag skulle terminologiorganen ha principdiskussioner i seminarieform.

Einar Selander gav mig och en dåvarande kollega, Björn Winberg, i uppgift att hålla i planering och uppläggning. I det arbetet samrådde vi med Terminologigruppen i Danmark, och efter några varv var vi överens om att seminariet skulle innehålla följande punkter:

• terminologiarbetets ställning i samhället
• utbildning i terminologi
• möjligheter att fördjupa och intensifiera det nordiska samarbetet
• pågående och kommande projekt.

När programmet var klart återstod en detalj, tyckte Björn och jag, nämligen ett bra namn på seminariet. Vi behövde inte fundera länge, vi gjorde helt enkelt en ellips av nordiskt terminologiseminarium — Nordterm. Einar Selander samtyckte till namnet och så blev det och så har det förblivit.

Det första Nordtermseminariet 1976 präglades av ömsesidigt nyfiket intresse för hur man i de olika nordiska länderna såg på arbetet med fackspråk och terminologi och vilka olika typer av uppdrag man hade. Erfarenheterna var olika. Vid avslutningen rådde det enighet om att detta utbyte och samarbete skulle fortsätta; det fanns mycket som tydde på att alla hade något att bidra med och likaså något att vinna.

När sedan samarbetet pågått några år så utvidgades den första konstellationen av samarbetsparter. Islensk málnefnd kom med i Nordterm 1983 och Nordisk samisk institutt 1991. Vasa universitet var också tidigt med i samarbetet som en aktiv deltagare.

Vad har Nordterm åstadkommit – några nerslag

Utbildningar

En viktig grund för Nordtermsamarbetet lades genom den första forskarkursen i terminologilära som hölls redan 1978. Kursen hölls i Skodsborg i Danmark och var tio dagar lång. Kursen vände sig inte enbart till dem som varit med vid det första seminariet utan till en vidare krets: allmänspråkvårdare, universitetslärare och lexikografer med inriktning på fackspråk m.fl. Kursen syftade till att kompetensutveckla personer som sysslade med fackspråk och terminologi i någon form och att sprida kännedom om terminologiforskning men också om praktiskt arbete och dess metoder. Flera av deltagarna var där i olika roller, både som lärare och som elever.

Den grund som kursen lade innebar dels att nästan alla i Norden som arbetade med praktiskt terminologiarbete (vi var inte så många!) genomgick en gemensam utbildning och fick nära personliga kontakter, dels att kännedomen om terminologiarbete spreds till en krets utanför terminologicentralerna. Ytterligare tre forskarkurser i ungefär samma omfång och storlek men med något annorlunda innehåll hölls 1982 i danska Skodsborg, 1985 i Vasa i Finland och 1990 i Mariehamn på Åland.

Den egna terminologin utredd

En annan viktig grund för framgångsrikt samarbete var när en grupp inom Nordterm utredde den egna terminogin — terminologins terminologi — i slutet på 1980-talet. Ordlistan, som blev resultatet av arbetet, publicerades 1989 och vände sig främst till terminologer. Syftet var bland annat att ensa begrepp och termer inom terminologiläran och därigenom främja kommunikationen inom området över språkgränserna. En omarbetad elektronisk version av ”Terminologins terminologi” kom ut 2005.

Arbetet med ordlistan är ett gott exempel på att vi inom Nordterm försöker leva som vi lär. Vi har ju sett till att vi är överens om de begrepp som beskriver kärnan i vårt eget arbete.

Gemensam ordlista om arbetsmiljö

Under 1970-talet växte intresset för arbetsmiljöfrågor, och kunskapen om arbetsmiljöns betydelse för hälsa och välbefinnande ökade. I alla de nordiska länderna uppmärksammades att fackterminologin på detta nya område inte fungerade så väl. Det gjorde att en arbetsgrupp inom Nordterm tog initiativet till ett samnordiskt ordlisteprojekt, som fick finansiering av Nordiska Ministerrådet. Målet med arbetet var en nordisk arbetsmiljöordlista, som skulle presentera danska, finska, norska och svenska termer med definitioner på alla språk.

Nordisk arbetsmiljöordlista kom ut 1983, men det hade visat sig att arbetet bjöd på svårigheter som vi inte hade förutsett. Ett problem var hur man skulle förhålla sig till termer och definitioner i lagar, ett annat var hur man skulle hantera stora skillnader mellan språken. Vi hade heller inte gjort klart för oss i inledningsskedet huruvida ordlistan skulle vara normativ eller deskriptiv.

Det kom goda lärdomar ut av just det som varit svårigheter, bland annat blev deltagarna i arbetet med arbetsmiljöordlistan medvetna om att det behövdes metoder och metodbeskrivningar för den här sortens arbete.

Aktivt deltagande i ISO/TC37-arbetet

Den internationella standardiseringskommittén ISO/TC 37 Terminology and other language and content resources hade givit ut teori- och metodstandarder för terminologiarbete. Men från nordiskt håll ansåg vi att standarderna inte var tillräckligt uttömmande och heller inte särskilt lätta att tillgodogöra sig.

Ett nytt steg togs därför i mitten på 1980-talet då vi inom ramen för Nordterm kraftsamlade för ett mycket aktivt deltagande i ISO/TC37, främst för att omarbeta fyra, fem av TC37:s grundläggande standarder. Nordtermrepresentanter skrev de första versionerna av de nya, reviderade standardförslagen.

TSKs dåvarande chef, Heidi Suonuuti, var en av dem som var aktiv i ISO/TC37-arbetet. Hon blev sedermera också ordförande för ISO/TC37. Det hade visat sig att det fanns många som ville ha en kortfattad vägledning i terminologiarbetets metoder och principer, byggd på de grundläggande ISO/TC37-standarderna. Heidi Suonuuti tog sig an uppgiften och hade stöd av terminologer både inom Norden och från andra länder. Den första versionen av en vägledning i terminologi kom ut på engelska 1996 under titeln Guide to Terminology och har senare översatts till norska, finska, svenska, isländska, kroatiska, esperanto och kinesiska.

Finskt och svenskt EU-medlemskap ledde till termer i Eurodicautom

När Finland och Sverige gick med i EU 1995 fick både TSK och TNC under en följd av år i uppdrag av Europeiska kommissionen att komplettera kommissionens dåvarande databas Eurodicautom med finska och svenska termmotsvarigheter. Sammanlagt tillförde vi finska och svenska termer i ca 120 000 termposter inom ett hundratal olika fackområden, t.ex. vinodling, skolväsende och fiske.

Utmaningen i dessa uppdrag låg i att tillämpa de terminologiska principerna i ett flerspråkigt sammanhang och med begränsade resurser. Att följa terminologiska principer var en kvalitetsgaranti för resultatet. Under dessa stora EU-projekt hade TSK och TNC ett intensivt bilateralt samarbete. Vi samarbetade framför allt för att utveckla bästa möjliga förfaringssätt i arbetet.

Nordterm-Net och Efcot finansierades av EU-pengar

Efter Finlands och Sveriges EU-inträde följde nya möjligheter till finansiering av terminologiska projekt, främst inom ramen för det s.k. MLIS-programmet (Multilingual Information Society). Inom Nordterm initierades två stora projekt som fick finansiering via MLIS: Nordterm-Net och Efcot. Nordterm-Net syftade till att skapa en mötesplats på Internet för alla terminologiintresserade. En del i projektet var att åstadkomma en nordisk termbank, Nordtermbanken. Det andra stora projektet Efcot stod för ett europeiskt samarbete om dataterminologi. Med stöd av EU-pengar kunde nationella datatermgrupper upprättas med likartade arbetsmodeller som skulle ta sig an nya termer och begrepp inom all modern informationsteknik. Det finska Tietotekniikan termitalkoot är en av termgrupperna som bildades utifrån Efcot-samarbetet.

En egen webbplats

Nordterm har sedan slutet mitten av 1990-talet en egen webbplats med information på åtta språk. Där finns bland annat Nordterms stadgar som skrevs 1987 och en förteckning över Nordterms publikationsserie. Adressen är www.nordterm.net.

Nordterm-konferenser vartannat år

Nordterm-konferenser (från början kallade vi dem för symposier) äger rum vartannat år. I anslutning till varje konferens hålls en kurs över någon aspekt av terminologiarbete eller dess relation till andra områden. Det har t.ex. varit grundkurser i terminologilärans metoder och principer (för nytillkomna intresserade), avancerade kurser i begreppsanalys och definitionsskrivning, marknadsföring av terminologiska tjänster, datamodellering, UML (Unified Modelling Language), didaktik i terminologiutbildning.

På konferenserna har aktuella och motiverade teman tagits upp, t.ex. terminologi och kvalitet, ord och termer, kunskap och fackspråklig kommunikation, terminologiska mognadsnivåer, terminologens nya roller, ontologier och taxonomier, kostnads-nyttoanalys av terminologiarbete, terminologiarbetets olika steg.

Gemensam antologi: Tänkta termer

Ett av de senaste samarbetsprojekten är utgivningen av antologin Tänkta termer — terminologihänsyn i nordiskt perspektiv. Initiativet till antologin togs vid Nordterm-konferensen i Stockholm 2013. Boken speglar det mångsidiga kunnande inom terminologiområdet som finns i Norden och som till stor del har utvecklats inom och inspirerats av Nordtermsamarbetet. Boken behandlar bland annat ekonomisk lönsamhet av terminologiarbete, terminologiska resurser av olika slag samt utbildning i terminologi på olika nivåer. Vasa universitet har givit ut boken.

Vem tar ansvar för fackspråk och terminologi i framtiden?

Den senaste Nordterm-konferensen sommaren 2015 på Island hade rubriken ”Förvaltning av fackspråk i samhället — vem har ansvaret, vem tar ansvaret?” Det är viktiga frågor och trots att de inte har några självklara svar förtjänar de att ställas. Ibland kan en fråga få folk att börja reflektera över en sak, vilket kan vara viktigare än att hitta ett absolut svar. Ska varje fackområde ha och ta ansvar för sitt eget fackspråk? Vad innebär det i praktiken? Eller ska de språkvårdande organen i ett land ha ansvar för alla fackspråk? Är det en uppgift enbart för terminologicentraler? Vilken roll har staten för att det finns väl fungerande fackspråk inom alla områden på ett lands huvudspråk?

Detta är exempel på följdfrågor. Svaren på dem leder till olika åtgärder och inriktningar. Frågor om fackspråk bör sättas i relation till vad som händer i samhället, all utveckling och alla förändringar följs ju av en språklig utveckling. Samhällsförändringar som är aktuella just nu är bland annat att språken i Norden tappar mark till engelskan inom vissa områden, att det på kort tid har kommit många invandrare som alla måste erövra något av våra språk för att kunna komma in i samhällena på ett bra sätt. Det påstås också att vi är inne i den fjärde industriella revolutionen (eller Industri 4.0) som är på väg att i grunden förändra människors vardag på motsvarande sätt som de tidigare industriella revolutionerna gjorde.

I samband med all utveckling och alla förändringar kommer nya behov av ordning och reda bland begrepp och termer att växa fram. Det finns alltså all anledning att göra som gjordes vid Nordterm 2015: att ställa ansvarsfrågorna. I Sverige är frågorna alldeles särskilt aktuella just nu. TNCs framtida roll är oviss: Vad är målsättningen med det statliga uppdraget? Vad vill TNCs ägare med sitt ägande? Syfte och mål med TNCs verksamhet har under 75 år varit entydig och klar, men är nu alltså oviss.

Vad mer kan Nordterm göra?

Det kommer att fortsätta vara viktigt att sprida kännedom om nyttan med terminologiarbete i hela samhället, det är en uppgift som aldrig blir färdig. Om terminologi förs in i undervisning och utbildning mer än i dag så kan man få en mer långsiktig spridningseffekt. I gymnasieskolan är det inte bara på modersmålslektionerna man lär sig språk, man lär sig olika ämnens fackspråk på lektioner i alla ämnen. Kanske kunde en arbetsgrupp inom Nordterm i ett särskilt projekt ta fram en beskrivning, som visar på vilket sätt undervisning om termer och terminologi kan stärka kunskapsinhämtningen i olika ämnen, och — nu inte minst viktigt — också underlätta språkinlärning för nyanlända.

Utveckling som leder till nya fackområden eller stora förändringar i befintliga behöver nya utbildningar. Intressant vore om nya högskoleutbildningar insåg värdet i att systematiskt behandla terminologin inom området ifråga, vare sig den är etablerad och stabil eller ännu i vardande. Det är bara terminologer som kan argumentera för sådana initiativ. Här ser jag också en uppgift för Nordterm.

De allra första tankarna som framkom i korrespondensen mellan Gert Engel och Einar Selander om vad som skulle vara viktigt för ett nordiskt terminologisamarbete, nämligen personliga kontakter och samarbete i både principiellt och praktiskt avseende har löpt som en röd tråd under de 40 åren. Det finns därför en god grund att stå på för att arbeta vidare med gemensamt angelägna frågor, t.ex. de ovan nämnda frågorna om undervisning och utbildning.